Idag satte jag och Tuva de första fröna på denna nya odlingssäsong. Vi röjde först lite i vårat odlingsrum som är i ladugården. Där inne är det plusgrader och vi har satt upp så att det finns växtbelysning. Jag hade en ’gammal’ säck jord liggandes som gjorde sig utmärkt för den första sådden. Det som kom ner i jord var spenat, ruccola och plocksallat. Tanken är att vi ska ha något grönt att skörda inom snar framtid. Det smakar så mycket bättre när det är egenodlat.

Än har jag inte kommit iväg för att köpa ny jord till sådderna. Men när vi väl gjort det så kommer tiden för förkultiveringen och plantor så som paprika och chili kommer att dras upp. Jag funderar även över om jag ska vara lite vågad och testa någon tomat med. Risken är att den blir för stor för att ha inne. Det blir helt enkelt till att gå igenom alla fröpåsar och se om det mot all förmodan finns någon bra tomatsort för ändamålet. Innan har jag haft kruktomaten Vilma, dock är jag inte säker på om det finns fröer kvar av den sorten.

Det känns orimligt skönt att odlingssäsongen är igång. Det har kliat i mina fingrar hela december. Sen nu har det äntligen börjat!

Jag har mina olika sätt att varva ner och för att komma in i nuet. Jag har min häst, jakten, odlingen och biodlingen. Det är mina ställen och tillfällen där jag släpper ALLT annat. Det är mitt sätt att fylla på med energi när man känner sig dränerad. Att vara med familjen är en annan metod med, men då blir det så mycket att tänka på och att hålla koll på så det blir inte riktigt samma. Fast när de är med på mina uppradade energigivare så går det galant…oftast.

Det har blivit en del vab för mig det senaste. Två barn och sjukdomar som går om vartannat. När jag inte också är sjuk blir jag rastlös och behöver göra något. Det har ju visat sig att det är farligt att vabba eller att vara sjuk för då tillkommer det material eller projekt till odlingen. Tyvärr så drabbar det inte bara mig eftersom jag så snällt gärna involverar även Oscar i alla nya idéer som kommer upp. Det har gått så långt att han själv kommer med nya idéer för odlingen och trädgården, till och med hönsen får nya byggnationer utan att jag öppnar munnen!

Idag fick jag åka och hämta min minsta på förskolan. Vad gör väl inte jag då? Jo jag tar en kopp kaffe medan hon sover och börjar kolla runt vart jag bäst köper bra såjord. Funderar på hur mycket, jag hade två 40l-säckar förra året så i år behöver jag nog tre. Sen behöver jag ha omplanteringsjord. Förra omgången hade jag tre säckar så jag kanske ska satsa på sex säckar. Vad läser man ut av detta? Jo att den här säsongen vill jag ha tidigare och bättre skörd än vad jag hade den föregående.

Jag köper jord för att det ska vara smidigt att odla. Jag vet att man kan göra sin egna jord och att man kan spara jord för att gödsla upp osv. Men det tar tid och den tiden vill jag istället lägga på att odla med mina barn och annat som också kräver tid. Dock har jag blivit mer och mer petig med vilken jord jag köper. Jag kan stå länge och läsa på jordsäckarnas innehållsförteckning innan jag bestämmer mig.

Odlingsåret 2023 har väl inte varit vad jag hade hoppats men ändå helt okej projektsmässigt. Vi har skapat ny odlingsyta vid den nya bigården, planterat en pilhäck, spenderat mycket tid med familjen, haft husprojekt och även haft stort fokus på jakt.

Året började bra med perfekt odlingsväder. Maj och juni var varmt men inte för varmt och allt satte igång att växa. Men sen i juli och framåt har det regnat väldigt mycket. Vatten må vara super men i år blev det ingen riktig värme så allt blev sent, även i växthuset.

Vi satsade på sockermajs det här året och det resultatet blev över förväntan. Än ligger där några påsar med sockermajs i frysen som även råkar vara en av mina döttrars favoritmat från odlingen. Hönsen blir också glada de gånger vi har ätit majs, då får de dem avgnagda kolvarna att mumsa på.

Här är det snart jul och tankarna kring odlingen år 2024 har varit igång ett tag. I mellandagarna ska odlingsrummet och växthuset städas iordning och organiseras. För sen drar frösådderna igång och vinterodling i växthuset.

Nu börjar planeringen av odlingen på riktigt! Jag sitter och luskar på vad vi vill odla denna säsongen, vad som har lyckats, vad som varit svårt, vad som misslyckats och vad jag vill testa igen. Vissa grönsaker, så som tomat, har jag haft flera sorter av. I år drar jag ner på dem för att endast odla kanske 2-3 olika sorter. Detta gäller bland annat gurka, melon, morötter, betor..

Varför jag väljer att skala ner på en massa olika sorter är mest för att jag vill att det ska vara så smidigt som möjligt att odla. Våran familj har utökats med en liten lillasyster och vi har en massa andra projekt som ska göras som inte har med odling att göra. Allt ska hinnas med och så mycket som möjligt ska också bli bra. I år ska alla tomatplantor få växa i växthuset, för att man ska slippa springa runt till olika ställen för att vattna, beskära, skörda och binda upp. Detta året blev det att jag glömde vissa plantor, vilket snuvade oss på skörden som egentligen hade kunnat bli bra. Man lär sig allt eftersom, och man blir aldrig fullärd. Vilket är bland det roligaste med odlingen ❤️

Vi är i mitten av november och man har nu hunnit ha sin största motivationsdipp i trädgårdsarbetet. Där står gamla växtdelar i varje land, ogräset frodas trots att vi är inne i november, krukor och tråg står lite varstans runt om i odlingarna. Ja, så ser det ut här hemma och visst rör det mig lite i ryggen i och med att det är så mycket som behöver göras tills nästa säsong. Min ständiga plan som återkommer varje år är att jag ska ha skördat klart, rensat upp i alla land, höstgödslat och städat upp så att det är snyggt och prydligt i odlingsträdgården. Om jag någonsin har lyckats med det? Äh, nej.

Listan är lång och vintern är kort, i förhållande till listan. Hur i hel**te ska man hinna? Det gör man alltid på något vis. Nu börjar min törst på jordiga händer, murriga dofter, skallrande fröpåsar och miniplantor att vakna. Jag vill ha grönska och se hur de små liven växer fram. Ungefär som att se sina egna barn växa fast det tar längre tid och man tröttnar aldrig på dem. Så igår var jag och barnen ute i tunnelväxthuset och började att rensa bort allt dött där inne. Till min fasa hittade jag en snigel, som inte längre finns med oss. Jag hade tänkt att inte vända på jorden där ute, men det fick jag göra nu ändå i jakten efter fler sniglar. Peppar peppar har jag endast hittat en, men vi har också bara röjt i hälften av bingarna därute.

Planen för växthuset

Först och främst ska där rensas på alla döda växtdelar i både bingar och krukor. Jorden ska vändas, rensas på rötter och sedan gödslas. Jag har tänkt att dra ner en del kogödsel där faktiskt, något som jag aldrig använt i min odling, och även hönsgödsel. Nu har jag ju egna höns men ska jag ta utav det gödslet behöver det ligga i säckar för att bränna i ca ett år. Detta för att det annars kan bli ofantligt mycket ogräs av deras skit, om det inte bränns ordentligt. Så därför får hönsgödseln komma i pelleterad form medan kogödseln antingen kommer i pelleterad form eller i säckar. Tar jag pelleterad av kogödseln får jag nog också skaffa mer jord att ösa i.
När det är rensat och gödslat ska där genomvattnas så att näringsämnena fördelas i jorden. Sen ska där sås en massa härlig spenat, sallat, dill.. Tuva var på vippen attt slänga i fröer redan igår medan jag rensade, men hon får hålla sig lite till.
Där ska också städas upp runt om i växthuset. Just nu ligger där odlingsbrätten, krukor och gamla jordsäckar som jag haft gräsklipp i. Allt ska rensas bort, ställas in där det ska vara och sedan ska jag även inspektera plasten på tunneln för att se om det finns några eventuella hål eller skav. Hittar jag något sådant tar jag en ordentlig tejp som jag tejpar på just där skavet/hålet finns, så att det inte ska bli värre under vinterns och vårens blåsväder. Sen har jag en önskan att bygga om lite i växthuset också, med odlingslådorna längst sidorna, men den uppgiften kommer att hamna på Oscar. Jag vill helst att de ska gå även i hörnen och fram till dörren, för som det är nu samlas där bara en massa skräp då det har blivit en riktig döyta. Jag kan inte ens ha krukor ståendes där. Sen vill jag också ha en permanent lösning för klätterväxter, typ gurkor och meloner. Den lösningen som jag har nu kommer jag att få flytta eftersom jag helst vill byta plats på gurkorna och tomaterna tills nästa år. Det är ju det där med växtföljd och så vidare..

Det finns flera måsten men desto mer önskemål som då också kommer att involvera Oscar. Vi köpte ju till mer grejer till bevattningen i växthuset i år som inte har kommit upp. Det kommer gubben också få hjälpa till med, för jädrar vilket pill det är med det! Det kommer att bli mer droppbevattningsspjut, istället för sprinklers och även en ordentlig ledning i taket som fuktar och drar ner temperaturen uppifrån.

Sådd

Så är det det där med sådden. Ja, jag vill helst börja NU med ALLT. Men då vet jag också att vi får flytta ut för att växterna tar över. Jag kommer att börja smått…heter det nu. Först så ska där sås i växthuset och mina vitlökar ska komma i jorden, vilket de då inte har ännu. Sen ska jag börja med att så kruktomaten ‘Vilma’, som vi kan ha inne och som jag ska försöka ta hand om bättre detta året. Den blev totalt misshandlad denna säsongen, vi fick kanske 15 tomater på fem plantor. Mitt fel. Efter vi har sått tomaten kommer chilifröna åka i jorden och paprikan. Sen får jag nog vänta lite tills nästa sådd som troligen innefattar bland annat fänkål, kål och tomater. Har jag skrivit att jag inte ska så så många plantor nästa säsong? Jag tänkte dra ner på sorter, fokusera på två (förutom ‘Vilma’) och bara ha de i växthuset och inte på friland eller i krukor. Jag tror att det får bli blommor i krukorna utomhus, jag inbillar mig att det blir mer lättskött.

Trädgården fortsätter att utvecklas och växa i den mån jag tänkt mig, på ett ungefär. Hade allt gått enligt plan hade vi varit självförsörjande på en massa grönsaker och produkter, men så är det inte för tillfället. Livet hände och det är inget negativt med det. Skolan trappades upp och gubben fick en ny tjänst på jobbet som krävde mer tid och energi, sen kom en graviditet och en lillasyster till Tuva. Som för övrigt är överlycklig över sin lillasyster Ottilia.

Alla de projekten som var planerade inom en tidsram fick helt enkelt skjutas upp av flera anledningar. Detta hade kunnat vara stressande och brutalt frustrerande men så blev det inte. Jag ställde in mig snabbt på att nu kommer det inte bli som det skulle blivit och det var bara till att gilla läget. Trädgården är ju fortfarande kvar, inte rensad – inte gödslad – inte sensådd – inte uppstädad och inte fixad inför vintern. Inte ens mina vitlökar som jag köpte i slutet av augusti har kommit i jorden ännu och vi är nu inne i november. Allt löser sig och inget behöver vara perfekt, för i slutändan har jag min familj som är viktigare än att vi har spenat och morötter till jul.

Men bara för det betyder det ju inte att det inte finns några planer för trädgården. Jodå, de som känner mig kan nog ana att jag har en lista på vänt tills den dagen då Ottilia är så stor att hon kan vara med ute på ett annat sätt och när min ork kommit tillbaka efter allt som varit. Mål som är på god väg att uppfyllas vilket känns i och med de kliande fingrarna.

Mitt senaste inlägg innan detta var upplagt 30 april 2020 och lite bilder på när den nya odlingsdelen växte fram. En massa grejer har hänt sedan dess och det ska jag försöka uppdatera bloggen med i sinom tid, både skriftligt och med bilder. Fortsättning följer!

De sådda, de glömda.. jo, jag lyckades glömma mina sådder i ladugården mitt i allt fix med tunnelväxthus och distansstudier. Men ingen skada skedd förutom att spenaten inte tyckte om att ha det lite torrt om fötterna. Annars har både tatsoi och vintersallat tagit sig fint därute.